Silver är halt. Ja, hon är halt. Halt, halt, halt. Fyfan.
Red henne idag, om man nu kan kalla det för ridning. Vi skulle ju hoppa och vi började rida fram. Skritten var inga problem och sedan började vi trava. Ibörjan gick hon bra, sedan skulle jag göra en ökning på ena långsidan (övningen gick ut på det) och då kände jag hur hon började halta, ordentligt. Tog ner henne till halt då, visade ridläraren. Och ja, hon var halt. Satt av, tog in henne i stallet och informerade lotta. Sedan kände jag igenom henne utan framgång och pysslade med henne. Pratade lite med amanda när gruppen kom in och sedan åkte alla hem och jag var kvar med lillflickan. Tyvärr var jag ju också tvungen att åka hem när klockan blev mycket..
Ridläraren började prata om vilken häst jag skulle ta istället, vi hade nog inte ens ridit i en kvart, men jag sa på direkten att jag inte ville rida. Fick upprepa den frasen för lite andra men.. Det är väl självklart? Klart jag inte tänker rida när silver mår dåligt. Så då började de prata om att jag ska få rida igen den här lektionen. Men jag bryr mig inte, b r y r mig i n t e. Silver är viktigast, alltid. Jag bryr mig inte om någon jävla ridlektion.