Kom till skolan och hade mentorsträff kvart i nio. Vi bestämde vilken film vi ska se på mentorsdagen nästa vecka, det tog ungefär fem minutet. Sedan skulle vi gå en promenad (ja, på mentorsträffen). Somvanligt blev jag och snonny kvarglömde, tack så mycket leinad! Har tappat räkningen på hur många gånger vi blivit bortglömda någon stans.. Men iallafall, ungefär klockan nio får vi veta att vi varken kommer ha svenska eller so idag vilket gör att vi börjar först tre med idrott, den skulle jag dessutom inte gå på för jag är förkyld. Läraren hade mailat våran mentor så att han kunde säga det till oss men nej, det hade han såklart inte gjort. Han sa att han fick det så sent så att han inte hann, men samtidigt berättade läraren att hon hade skickat det vid två dagen innan. Världens onödigaste dag alltså, åka till skolan för att ha fem minuters mentorsträff och sedan var det bara att gå hem igen. Vadfan, jag hade kunnat sova..
Kan tillägga att det alltid är såhär förresten, vi vet inget, våran kära mentor vet ingenting, ingen information kommer ut, allt är bara skit. Och vi blir alltid kvarglömda. Roligt, jag vet.


Dessutom är ju skolan såå snygg också.. haha